är det dags för sista inlämningen. Det blir en kortare sammanfattning av min
arbetsprocess än tidigare, då jag inte noterat lika aktivt som förut.

Fick
väldigt bra feedback från handledningen, både i grupp och enskilt. Det verkar
som att det jag vill berätta kommer ut i min text, vilket är bra. Eller så kan
alla runt omkring mig min berättelse och det jag vill berätta, vilket gör att
de tolkar in saker jag vill de ska tolka in. Antar att jag kommer märka hur det
ligger till först på bedömningen.

Är
väldigt stolt över det jag skrivit och tycker att jag gjort ett bra arbete. Är
absolut det bästa jag skrivit och jag vill verkligen att manuset ska bli film. Vilket
betyder att mitt arbete inte är slut bara för att jag gör min sista inlämning,
utan att jag måste fortsätta kämpa för att det ska hamna på vita duken.

Är
nervös och rädd inför bedömningen, men ser samtidigt fram emot den. Jag vill ju
självklart höra vad någon som aldrig tidigare läst mitt arbete tycker om det
och jag vill höra om det håller eller inte. Vad behöver jag förbättra och ändra
på för att det ska fungera så bra som möjligt. Allt går att förbättra. Det
gäller även att få rätt person att läsa manuset. Helst en producent.
Bedömningen är lite av ett lotteri eftersom man inte har någon som helst aning
om vem som kommer att läsa ens manus. Det enda jag kan göra för att försöka
påverka bedömarna till att välja just mitt manus är att göra en bra
presentation, men det är väldigt svårt. Oavsett om någon bra väljer mitt manus
kan det ändå hamna i någon annans händer som är mindre lämpad.

Fast
allt det här med bedömarna är något jag inte kan påverka, så är lika bra att
inte fundera eller oroa sig över det. Den som läser det läser det, jag kan
alltid skicka det vidare till andra efteråt. Så länge jag får bra feedback jag
kan använda för att förbättra mitt manus är jag nöjd. Jag är som sagt redan
nöjd över det jag åstadkommit hittills.